Mesopotamien – på växtfronten intet nytt? (2019)
Karaktärer: Alien, Demeter, Hammurabi, Inanna, spådamen Kassandra och Sargon
Det är länge sedan och på slätterna mellan floderna Eufrat och Tigris har en grupp människor övergett det nomadiska livet för att stanna på samma plats, Uruk.
Här finner vi Hammurabi, som har stora visioner för framtiden och folket som bor i Uruk. Det ska byggas kontorskomplex och genomfartsleder, universitet och stora arenor! Dessa planer finner inget gehör hos Demeter som hellre fokuserar på de vardagliga problemen, som att ta hand om fåren, ha rent vatten och tak över huvudet. Höggravida Inanna skulle sannerligen ha användning för får, och framför allt deras ull, men ingen verkar förstå att en kvinna i hennes situation kan behöva lite hjälp. Muskelknutten Sargon, som innerst inne är mesigt snäll, har svårt att visa det för världen och fokuserar därför på att prata om krig och bästa sättet att hugga ned sina fiender med kniv. Kort och gott har man i Uruk inte riktigt lyckats enas kring vad det innebär att vara bofast och del av en civilisation.
Till denna brokiga skara anländer spådamen Kassandra, nyexaminerad från det “kognitiva futuravisions-programmet med inriktning på hypotetiska incidenter“. Hon är för närvarande arbetslös men som tur är behöver Hammurabi en visionär och anställer henne för att sia om Uruks framtid.
Kassandra skrider genast till verket och ställer upp sitt spådomsbås. En av hennes första kunder är en underlig, grön figur som inte riktigt verkar höra hemma i Uruk. Det visar sig vara en alien som har kommit för att stoppa Hammurabis urbaniseringsplaner. Aliens hemplanet Plantae blev obeboelig på grund av miljöförstöring och växtfolket har nu kommit till Jorden i jakt på en ny boplats. Alien är mån om att bromsa Hammurabis planer på samhällsutveckling eftersom den kommer förstöra miljön och förämra tillvaron för hennes folk som vill ha “sol, vind och vatten“. Alien råder även Kassandra att man ska göra sig av med “växtätare, herbivorer och övriga veganer“. Kassandra lovar att göra vad hon kan men blir samtidigt fundersam – går växter att äta? Jordbruket har inte uppfunnits än och att växter är ätliga är ett okänt fenomen.
Samtidigt fortsätter Hammurabi att be Kassandra om visioner och spådomar. Efter sin första dag på jobbet är hon dock både trött och snurrig. Hennes svamlade om “mossa på rullande stenar“, “tankar som går runt“, att Hammurabis uppgift är för mycket att “axla” och att situationen kretsar kring ett “nav” hon inte kan angripa gör att Hammurabi får en snilleblixt och därmed uppfinner…hjulet. Som den visionära innovatör han är hinner han dock inte komma på vad hjulet är till för innan Demeter har lagt beslag på det och konstruerat en skottkära. Hammurabi konstaterar frustrerat att han behöver ta fram ett upphovsrättsdirektiv så att folk inte kan själa saker hur som helst.
Under tiden har invånarna i Uruk hunnit bli arga och upprörda över att Kassandras spådomar inte slår in. De framför sina klagomål till Hammurabi som bestämmer sig att ställa Kassandra till svars. Hon försöker distrahera den missnöjda folhopen med en domedagsprofetia men precis då råkar Aliens växt-fränder göra entré och ett rymdskepp landar i Uruk. Hammurabi vill hantera invasionen med hjälp av byråkrati och “böta de felparkerade rattklorofylleristerna” medan Sargon vill ta till våld och planerar att “beskära dem innan de hinner skjuta ett endaste skott“. Demeter däremot, är obotligt nyfiken och undersöker det UFO som har landat i deras by.
Det visar sig att rymdskeppet innehåller en massa spännande innovationer. Hammurabi hittar papyrus och behöver inte längre hugga in sina lagtexter och paragrafer på stenar och obelisker. Sargon hittar bättre vapen och Demeter hittar bomull, vilket ger mycket lenare och skönare tyg än fårullen. Mitt i all uppståndelse föder Inanna tvillingar och byn Uruk har nu två nya invånare. I slutändan lyckas de alla enas om hur de gemensamt ska hjälpas åt för att bygga ett samhälle. Hammurabi ordnar med byråkrati och lagar, Demeter sköter produktion och infrastruktur medan Inanna tar hand om socialtjänstern och Sargon löser armén och utrikespolitik.
Alien är mäkta besviken över att deras fredliga koloniseringsplaner gick åt skogen. Det är till och med så illa att människorna har börjat äta hennes växt-fränder, vilken tragedi! Kassandra försöker trösta men lyckas inte komma på något konkret utan det blir mest abstrakt svamlade om planeter och stjärnor som står i linje. Det verkar dock räcka för att trösta Alien, som bestämmer sig för att ge sig av. Kassandra inser att om hon bara skyller på stjärnorna så kan hon slippa arga kunder och hålla ryggen fri – vips så har hon uppfunnit astrologi!
